Montessoripedagogiken, bygger på barns olika behov i olika skeden av livet och som är den enda pedagogiken som bygger på barns psykiska utveckling.

Montessoripedagogiken grundar sig på Maria Montessoris (1870 – 1952) egna iakttagelser och den forskning som hon bedrev under sin livstid. Hon menade att barn lär sig med hela kroppen och för att kunna bli väl fungerande människor måste de få utvecklas på alla plan motoriskt, emotionellt, andligt och intellektuellt

”Hjälp mig att hjälpa mig själv”

Maria Montessori ansåg att barns första 6 år var den viktigaste perioden i en människas liv. Hon menade att barns utveckling kommer i första hand ur barnets aktivitet och den intellektuella förståelsen kommer som följd av det. Det innebär att barnet själv får göra egna erfarenheter och upptäckter genom att arbeta med material. Barn mellan 1-6 år har behov av att röra vid och handskas med saker för att främja deras inneboende kreativa krafter. Det är nödvändigt för barnet att få repetera och göra samma sak om och om igen ända tills det känner sig färdigt. Det ska finnas en koppling till det som barnet redan känner till och till det nya barnet ska ta till sig.

Barnet är alltid i centrum i montessoripedagogiken och barnet måste alltid få utvecklas på sin nivå efter sin egen förmåga.

Läraren har en tillbakadragen, mer handledande roll. Läraren ska genom observation följa barnet i dess olika utvecklingsstadier och genom enskilda genomgångar hjälpa barnet att komma vidare.

Miljön har stor betydelse inom montessoripedagogiken. Den har utformats för att svara mot barnens inre behov i olika åldrar. Miljön omfattar allt från möbler i barnens höjd till stimulerande material i olika ämnen.

Montessorimaterialen ger barnen en konkret sensorisk upplevelse. Allt material hjälper barnen att nå koncentration och självständighet. Barn som arbetar med Montessorimaterial får inspiration, upptäcker nya saker, undersöker och experimenterar.

”Det man gör med händerna, det minns man”